tisdag 25 augusti 2015

Självmedicinering. Del 2.

Jag tycker inte om orden våran och eran i stället för vår och er. Jag vet att det är många som säger så och jag menar inte att såra er och jag vill inte att ni ska ändra er. Formerna våran och eran är gamla böjningar och jag har inget som helst fog för att påstå att det är fel – så det gör jag alltså inte. Men jag skulle aldrig säga det själv. 

Så där är det ju i många fall. Jag väljer att tala på ett sätt, medan andra väljer andra sätt. Det finns många som hävdar ned emfas ”Det heter han är större än jag!”, men det är faktiskt fel, oavsett hur många gånger man hävdar det. Man kan säga både ”större än jag” och ”större än mig” i den meningen. Sådeså! 

Men jag säger ”han är större än jag” och jag säger vår och er, för så har jag gjort sen barnsben men jag hävdar inte att det är mer rätt än något annat – eftersom det inte är det. 

Jag skulle inte säga att ”jag fick ett grymt mottagande på sjukhuset”, och skulle jag göra det skulle det betyda en helt annan sak än om en 20-åring gjorde det.

1 kommentar:

  1. Och hur svårt det än är för en språkpolis att erkänna, så måste man konstatera att språket utvecklas... Så något som jag tycker är grammatiskt vämjeligt behöver inte nödvändigtvis vara fel.

    SvaraRadera