Kamraterna har hävdat att vart är dialektalt (östgötska) och att det ska heta blev.
Det är inte helt korrekt. Visserligen är vart vanligare i vissa regioner, men det handlar om två olika verb – det ena dock lite ålderdomligt, åtminstone i vissa former.
I den välbekanta inledningen av Bibelns Genesis (Första Moseboken) står det i den senaste översättningen (Bibel 2000):
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ’Ljus, bli till!’ Och ljuset blev till.Men i 1917 års Bibel står det:
Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: ’Varde ljus’; och det vart ljus.
I den modernare texten används verbet bliva, med kortformen bli, som böjs bli(va), blev, blivit, jag blir. I den äldre texten är det verbet varda, som böjs varda, vart, vorden/vordet, jag varder.
Varde i varde ljus är presens konjunktiv.
Således:
* I äldre svenska betydde arg mera ond och elak, medan man för att beteckna det vi i dag kallar arg, använde ordet vred.
Hur är det med ordet "vurte", är det en böjningsform av varda, eller är det dialektalt?
SvaraRaderaEx: ......då vurte jag så arg/er .... , hur vurte det då?
Ja, det är en dialektal form av vart, alltså imperfekt av varda.
SvaraRaderaHon är vorden stor.
SvaraRaderaHelt underbart! Men vem säger så i dag?
Inte många, men vi få väl börja. /H
Radera