Dessa känns igen på att de nästan enbart förekommer med ett huvudverb i infinitiv, att det inte går att sätta infinitivmärket att efter och att de flesta av dem har oregelbunden böjning.
Vår språkkänsla låter oss inte säga ”jag borde att resa bort” eller ”jag måste att resa bort”, medan vi däremot säger ”jag kommer att resa bort”.
Kommer att är inget modalt hjälpverb utan ett futuralt hjälpverb.
Många språkforskare (liksom vi andra*) noterar dock att konstruktionen med kommer utan att breder ut sig i både tal och skrift och man menar att utvecklingen går åt ett håll där kommer att närmar sig de modala verben.**
Språklådan konstaterar återigen:
Språket fortsätter att förändras och det är lätt att konstatera att många av oss föredrar att tala våra föräldrars språk framför våra barns. Att skriva ”jag kommer resa bort” kan inte längre betraktas som felaktigt, men eftersom många tar anstöt av det kan man ju låta bli att skriva så.
*Enligt Lars-Gunnar Andersson, var kommer utan efterföljande att ett av de vanligaste klagomålen till Språket i P1 när han medverkade i programmet.
**En nyutkommen avhandling, Modala hjälpverb i språkhistorisk belysning, av Marika Lagervall finns tillgänglig på nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar