fredag 2 oktober 2015

Dagens ord: ”blev” och ”vart”

En läsare påtalar att han blivit påhoppad av kamrater som kritiserat honom då han sagt Så fint det här vart
Kamraterna har hävdat att vart är dialektalt (östgötska) och att det ska heta blev.

Det är inte helt korrekt. Visserligen är vart vanligare i vissa regioner, men det handlar om två olika verb – det ena dock lite ålderdomligt, åtminstone i vissa former.

I den välbekanta inledningen av Bibelns Genesis (Första Moseboken) står det i den senaste översättningen (Bibel 2000): 
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ’Ljus, bli till!’ Och ljuset blev till.
Men i 1917 års Bibel står det: 
Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: ’Varde ljus’; och det vart ljus.

I den modernare texten används verbet bliva, med kortformen bli, som böjs bli(va), blev, blivit, jag blir. I den äldre texten är det verbet varda, som böjs varda, vart, vorden/vordet, jag varder.
Varde i varde ljus är presens konjunktiv.


Således:

* I äldre svenska betydde arg mera ond och elak, medan man för att beteckna det vi i dag kallar arg, använde ordet vred.






4 kommentarer:

  1. Hur är det med ordet "vurte", är det en böjningsform av varda, eller är det dialektalt?

    Ex: ......då vurte jag så arg/er .... , hur vurte det då?

    SvaraRadera
  2. Ja, det är en dialektal form av vart, alltså imperfekt av varda.

    SvaraRadera
  3. Hon är vorden stor.

    Helt underbart! Men vem säger så i dag?

    SvaraRadera