I Karlfeldts dikt ”Sång efter skördeanden” finns de välbekanta och
ofta (fel)citerade raderna om Fridolin:
”och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.”
Erik Axel Karlfeldts alter ego, Fridolin var, liksom
Karlfeldt själv, en studerad karl, uppväxt under enkla förhållanden i en
bondesläkt. Karlfeldt kunde, precis som Fridolin, skriva både enklare visor och
fin poesi, eller med Karlfeldts egna ord, både ”allmogelåt” och
”herrskapsvers”. Karlfeldts klassresa var fantastisk, från skammen då fadern
dömdes för urkundsförfalskning och fädernegården fick säljas, genom fattigdom
och umbäranden som student, till disputerad, ledamot av Svenska Akademien och
Nobelpristagare.
Det är Fridolin jag tänker på när jag menar att man ska
skriva och tala så att den som läser eller lyssnar förstår. Språket är det
verktyg som hjälper oss att bli förstådda. Tyvärr hemfaller vi ibland åt
att använda språket för att skapa distans, medvetet eller omedvetet. Det är synd.
Oavsett om
vi gjort en karlfeldtsk klassresa eller ej, kan det vara bra att kunna anpassa
sitt språk så att man alltid gör sig förstådd.
Det är språket som är svaret på den yttersta frågan
om livet, universum och allting.