Dagens ord: ”til syvende og sidst”

Inge Brændstrups bok handlar
om det magiska 7-talet.

Vi har inte så många inlånade ord eller uttryck från danskan förutom mängder av gemensamma ord förstås, så det här uttrycket är ett ganska unikt inlån. Oftast ser man det skrivet till syvende och sist, men det är nog många som inte förstår ordet syvende och inte uppfattar att det är danska. 

Ordet syvende betyder sjunde (av sju) och har i uttrycket att göra med argumentation. ”För det första anser jag”, ”för det andra”, för det tredje” … och ”til syvende og sidst …!”. Det magiska talet sju sätter så att säga en definitiv punkt för argumentationen. Syvende är upptaget i SAOL, men används endast i detta uttryck. 

Det finns egentligen inget riktigt bra svenskt alternativ till uttrycket. När allt kommer omkring, i slutändan (gäller), i grund och botten, i själva verket, är alla tänkbara alternativ. I finlandssvenskan finns sist och slutligen som jag tycker fungerar utmärkt, men det har ännu inte slagit rot i sverigesvenskan. Det är ett översättningslån från finskans loppujen lopuksi. 

Uttryck som sist och slutligen kallas pleonasm, alltså en uppradning av flera ord eller uttryck med samma betydelse som förstärker varandra.

Dagens ord: "kommer att"

Det finns något som heter modala hjälpverb. Dessa är bland annat böra, kunna, lär, må, måste, skola, torde och vilja, samt en lång rad andra. 

Dessa känns igen på att de nästan enbart förekommer med ett huvudverb i infinitiv, att det inte går att sätta infinitivmärket att efter och att de flesta av dem har oregelbunden böjning. 

Vår språkkänsla låter oss inte säga ”jag borde att resa bort” eller ”jag måste att resa bort”, medan vi däremot säger ”jag kommer att resa bort”. 

Kommer att är inget modalt hjälpverb utan ett futuralt hjälpverb. 

Många språkforskare (liksom vi andra*) noterar dock att konstruktionen med kommer utan att breder ut sig i både tal och skrift och man menar att utvecklingen går åt ett håll där kommer att närmar sig de modala verben.** 

Språklådan konstaterar återigen:
Språket fortsätter att förändras och det är lätt att konstatera att många av oss föredrar att tala våra föräldrars språk framför våra barns. Att skriva ”jag kommer resa bort” kan inte längre betraktas som felaktigt, men eftersom många tar anstöt av det kan man ju låta bli att skriva så. 

*Enligt Lars-Gunnar Andersson, var kommer utan efterföljande att ett av de vanligaste klagomålen till Språket i P1 när han medverkade i programmet.
**En nyutkommen avhandling, Modala hjälpverb i språkhistorisk belysning, av Marika Lagervall finns tillgänglig på nätet. 

Dagens ord: ”spel för galleriet”

Ordet galleri är av osäkert ursprung och betecknar idag nästan enbart en lokal för konstutställning, men det har också använts i militära sammanhang som beteckning för en täckt gång i en fästning. Denna betydelse förekommer också inom arkitektur, t.ex. Prinsens galleri i Stockholms stadshus. En gång med småbutiker har fått namnet galleria. 

Dessutom användes ordet som beteckning för den översta raden i en teatersalong, galleriet. Därav har vi fått uttrycket ett spel för galleriet, eller att spela för galleriet. 

Att spela för galleriet innebar att man vilseledde eller knep lättköpta poäng genom att vända sig till den breda massan på de enklare och billigare platserna i salongen, galleriet. 

Skalden Thomas Thorild angrep sin ”fiende” Johan Henric Kellgren genom att kalla denne ”galleriets vän, dess utkorade geni”.

Det korrekta uttrycket är således ett spel för galleriet – ingenting annat. 

Henrik Rosenkvist om grammatikens betydelse för tänkandet!

Något för våra svenska politiker?

Dagens ord: "var" och "vart"

När Språkrådet får frågan om man kan säga Vart är nyckeln? så duckar man lite och svarar att i skrift heter det Var är nyckeln?, vilket antyder att det är ok att använda vart för både befintlighet och riktning – i talspråk. 

I vissa dialekter är det, och har varit länge, helt okey att säga Vart ä han?, men det förefaller också som om bruket breder ut sig bland yngre personer, oavsett dialekt.

Så ni som retar er på detta kan nu ge upp. Slaget är förlorat. Språket förändras.

Men ändå. Svaret på var? är där (eller här), medan svaret på vart? är dit. I skriftspråk. Alltid.

I tyska skiljer man också på var och vart: Wo bist du? – Wohin gehst du? (jämför varthän), medan engelskan bara har ett ord:
Where are you? Where are you going?

Dagens ord: ”blev” och ”vart”

En läsare påtalar att han blivit påhoppad av kamrater som kritiserat honom då han sagt Så fint det här vart! 
Kamraterna har hävdat att vart är dialektalt (östgötska) och att det ska heta blev.

Det är inte helt korrekt. Visserligen är vart vanligare i vissa regioner, men det handlar om två olika verb – det ena dock lite ålderdomligt, åtminstone i vissa former.

I den välbekanta inledningen av Bibelns Genesis (Första Moseboken) står det i den senaste översättningen (Bibel 2000): 

Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ’Ljus, bli till!’ Och ljuset blev till.

Men i 1917 års Bibel står det: 

Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: ’Varde ljus’; och det vart ljus.

I den modernare texten används verbet bliva, med kortformen bli, som böjs bli(va), blev, blivit, jag blir. I den äldre texten är det verbet varda, som böjs varda, vart, vorden/vordet, jag varder.
Varde i varde ljus är presens konjunktiv.

Således:

* I äldre svenska betydde arg mera ond och elak, medan man för att beteckna det vi i dag kallar arg, använde ordet vred.